Ligger med en konstig känsla i magen, nedkrupen under täcket och jag borde ha sovit för så många timmar sedan. Det är första natten denna vecka jag somnar ensam, det är konstigt, hur fort vi vänjer oss vid saker. Han sover på en kudde som jag inte tycker om, en kudde som jag nu inte kan slita mig ifrån för den doftar precis så gott som han gör. När mobilen blinkar för sms vibrerar min kropp och jag ler ända från tårna. Ryser av välbehag. Och jag är så nära att be honom komma hit.
Komma hit och kyssa mig så som bara han kan. Få min värld att skaka och göra mig förvirrad och lycklig och yr av varma känslor som bubblar från magen.
Men idag gör jag inte det. Även om jag vill det så gärna att hela kroppen värker, så är det just det som är så skönt. Att få sakna. Jag saknar honom från hjärtat. Jag saknar honom med kroppen. Varenda nervtråd under min hud vill ha hans händer och mjuka läppar här. Varenda cell crave:ar efter honom.
Under kvällen har jag haft tid med sådant jag satt åt sidan, som att gå igenom varenda fungerande vibrator i mitt hem för att besviket inse att ingen är lika bra som den jag slaktat. Och det tynger mig, att shoppa leksaker borde vara roligt men till 99% av gångerna är det bara en stor besvikelse… och då är jag ändå inte väldigt jättekräsen.
Jag ska återgå nu, till mitt insomnia och att vänta på att mobilen på natttygsbordet ska vibrera, så att jag kan läsa hans söta ord riktade till bara mig. Första natten denna vecka jag är ensam, och jag borde sovit för så länge sedan.
